den här dagen vill jag bara glömma. hela dagen har jag bara känt samma känsla som jag hade på thunman, varje sekund har känt som alla dessa tunga dagar på thunman. den här dagen vill jag ska vara bort glömd imorgon.

jag vill inte att någon ska komma ihåg den imorgon. att baka 4 år i tiden på bara 10 minuter fick mig att falla i gråt, inte för att jag egentligen var ledsen, utan arg. så arg att jag grät, att jag inte kunde stanna i klassrummet. en sådan smärta att jag egentligen aldrig vill gå i skolan längre, och allt för att jag ligger efter i ett ämne som förföljt mig sedan 7an framförallt.. ett ämne min skola inte har försökt att satsa på i år, utan i hela 2 månader sagt det löser sig. 

idag efter mitt lilla återblick och jag gav skolan... dåligt samvete? så tog det helt plötsligt bara drygt 4 timmar för dom att faktiskt fixa detta.. 

2 möten med rektorn, prat med massa lärare och det är löst. 

 

egentligen kanske jag ska vara glad för den här dagen, för på någotvis fick jag något som har tagit tid helt plötsligt gå jävligt fort, och självklart är jag så tacksam att jag har mina vänner bakom mig, för annars vettisjutton.