när jag kollar mig i spegeln så spyr jag på mig själv. jag gör verkligen de, jag har slutat gråta för jag vet att de är mitt eget fel. och jag vill inte sluta äta godis och god mat. däremot kan man alltid trappa ner som fan. jag har sagt tusen gånger sagt att jag ska gå ner i vikt men jag måste de nu. bara tänka på att studenten är om typ 4-5 månader och jag har fulla ben med bristningar. JAG MÅSTE JU FAN HA BYXOR PÅ MIG! nu börjar jag fan bli trött på mig själv. jag vet att jag inte orkar eller har motivation för träningen, men nu ska jag fan gå ner.. och denna gång med hjälp av måltidsersättningar. 

och jag ska vara ärlig, jag ska köpa en våg och väga mig nu innan och sen om typ en månad och jag ska vara ärlig ( när jag gått ner lite i vikt, vart jag faktiskt började på för vikt ). 

nu eller aldrig känns de som..