Tänk att jag och Rasmus hållt ihop i 3 år nu. Tiden går fort och ibland undrar jag om det Verkligen bara har gått 3 år? Men samtidigt har tiden gått så sjukt fort. Känns som de var igår jag först träffade honom. Men ändå har vi hunnit med så mycket tillsammans. Och jag kan inte vara mer lycklig än jag är. Det är klart att ibland känns livet skit och ingenting är bra, det är självklart att vi kan vara sura på varandra och inte vela prata med varandra. Men det slutar ändå alltid varje gång med att vi ligger och kramas och skrattar högt tillsammans. 

Det är verkligen det bästa med Rasmus, för vi kan verkligen bara ligga och skratta, mobbas, kittlas och bara vara sååååå glada tillsammans att jag ibland nästan måste nypa mig i armen för att fatta att han verkligen är min.

 

Min helt egen Rasmus. Min nummer 1. Min stjärna. Jag älskar hela hans närvaro, hela hans sätt att vara på. Det går inte att inte älska honom. För han är verkligen den bästa och underbaraste människan jag träffat. Någonsin. Min finaste Rasmus. 

 

Du betyder allt för mig. Verkligen allting. Du är hela min värld och jag bara ÅÅH, vet inte ens vad jag ska skriva, Så jävla underbar och bäst är du!