Sedan fortsatte egentligen året med att vi jobbade och körde på livet som vanligt.. Fram tills 28 maj. Där och då förändrades livet helt och hållet.. Det var dagen vi fick reda på att vi var gravida! Jag hade ju haft på känn hela helgen och även sagt de till Rasmus ett flertal gånger. Men han vägrade tro mig! ;) Tills jag visade honom att joooho du! Du ska bli pappa!! 

Sen bara rullade det på, sommaren kom, jag åkte med mor och far upp till vårat sommarställe. Var där några dagar och bara älskade livet. 

 

Sedan tillbaka på jobbet innan min "riktiga" semester skulle börja. Och oj vad tungt det var att jobba. ( Aldrig haft det så jobbigt någonsin på jobbet, känslomässigt.. ) Allting bara gick emot en. Självklart var en stordel pga graviditen, som tog hårt på humöret. Mitt psyke på jobbet gick i graven. Tror jag fick be om ursäkt till mina kollegor typ 20gånger per dag. Och jäklar vad ohållbart det var. Jag bröt ihop. Överallt. Hemma, på jobbet, helgerna låg jag i sängen och bara grät för allt var helt galet jobbigt.. Sen fick jag min efterlängtade semester! 

 

Sedan fortsatte året precis som innan semester. Mest kaos hela tiden! Och humöret i botten. 2018 kan jag egentligen bara spola förbi. Det har varit ett rätt dåligt år, inte känt mycke glädje alls, det mesta har varit rätt jobbigt. Det enda som faktiskt har varit bra, det är vetskapen om att 2019 bjuder på ett till litet liv in i våran familj. 3 ska bli 4! WOW säger jag bara!!