Om folk bara visste...
Hur jobbigt det är att gå över tiden.. Just nu känns det som att bebis Aldrig kommer komma. Idag har varit en jobbig dag. Känt mig nedstämd och inte riktigt vetat vart/vad jag ska göra. Nu är vi inne på 40+5 ( v 41 ).
Jag går under.
Nästa person som frågar om bebis har kommit, på fel tidpunkt och sätt kommer jag ignorera tills jag orkar med människor igen. Punkt slut.
V. 41 ( 40+1 )
Okej. Nu är det BF +1. Beräknat datum var igår, 23 Januari, min födelsedag.
Men fortfarande ingen bebis. Och jag tror inte det är på g ännu. Men vem vet?
Jag förstår verkligen frustrationen gravida känner när man går över tiden. Dagarna tar aldrig slut och man bara står och stampar på SAMMA ställe hela tiden. Jag har egentligen tyckt att graviditeten har gått sjukt fort, fram till ungefär V 30, då stannade det av. Tröttheten tog livet av mig och det kändes så långt bort. Men idag när jag har gått över 1 dag, då känns det ÄNNU längre bort... :(
jodå, trött hela tiden! Vill bara sova och inte göra någonting annat. Kroppen känns tung och känns som magen är uppe i halsen hela tiden! heheh.. Annars så mår jag rätt bra. Har inte direkt ont i kroppen, utan mer att det är tungt. Har tryck och ont långt ner i ryggen imellanåt. Men annars mår jag som sagt ganska okej. Det är mer psyket som har det jobbigt. För just nu känns ALLT jobbigt, men det har mest att göra med tröttheten också..
Nu längtar vi bara ihjäl oss efter Bebis. Både din Mamma och Pappa vill att du ska vara här NUUU! Så komsikomsi.
Bebis påväg!
Okej.. Vilket äventyr som började den 28 maj.
När man sitter där på toaletten och vågar knappt kolla ner på stickan man håller i handen. När man till slut kollar ner och ser pluset! Wow, vilken känsla. En helt ofattbar känsla, började gråta direkt! Det var helt otroligt. Jag menar det var ju absolut planerat, eller lite när det händer så händer de. Men att det faktiskt skulle hända kunde jag nästan inte tro på!! När man mer eller mindre varje dag funderar på om vi ens kan bli gravida. Och helt plötsligt ÄR vi gravida! Vilken grej..
Nu är vi ju i bara vecka 5 (4+5) eller där omkring. Så det är ju svin tidigt. Vad som helst kan hända. Men jag är sååååå glad att detta händer.
Nu är det ju dock nästa steg, hur mår jag? Jag mår bra. Har mina stunder då jag mår lite illa, framförallt mitt på dagen och att jag vaknar tidigt på mornarna. Men bara illamående inge värre.
Detta skrev jag 28 maj. Men publicerade aldrig.
Idag är det 180921 och vi är i v.22! Detta äventyr är helt sjukt! Det går fort, samtidigt som det går så jäkla långsamt..
Och hur jag mår och känner? Oj.. jag vet inte, jag mår bra ibland, och fruktansvärt dåligt ibland.
Dock mår jag mer dåligt psykiskt tror jag. Känner mig ivägen och känner mig känslomässig. - Känner mig som den gravida på jobbet tex. Och det är så jäkla jobbigt. Känns som jag bara ger upp lite, Samtidigt som jag i huvudet använder mig av detta som en ursäkt ibland också? Gud det är så jobbigt :( Känsloberg-o-dalbana x 1000!! Men det är ändå fantastiskt detta. Och det kommer nog bli en väldigt häftig födelsedagspresent, då den lille är beräknad den 23 januari 2019, alltså min 24års dag!
