Om folk bara visste...
Hur jobbigt det är att gå över tiden.. Just nu känns det som att bebis Aldrig kommer komma. Idag har varit en jobbig dag. Känt mig nedstämd och inte riktigt vetat vart/vad jag ska göra. Nu är vi inne på 40+5 ( v 41 ).
Jag går under.
Nästa person som frågar om bebis har kommit, på fel tidpunkt och sätt kommer jag ignorera tills jag orkar med människor igen. Punkt slut.
V. 41 ( 40+1 )
Okej. Nu är det BF +1. Beräknat datum var igår, 23 Januari, min födelsedag.
Men fortfarande ingen bebis. Och jag tror inte det är på g ännu. Men vem vet?
Jag förstår verkligen frustrationen gravida känner när man går över tiden. Dagarna tar aldrig slut och man bara står och stampar på SAMMA ställe hela tiden. Jag har egentligen tyckt att graviditeten har gått sjukt fort, fram till ungefär V 30, då stannade det av. Tröttheten tog livet av mig och det kändes så långt bort. Men idag när jag har gått över 1 dag, då känns det ÄNNU längre bort... :(
jodå, trött hela tiden! Vill bara sova och inte göra någonting annat. Kroppen känns tung och känns som magen är uppe i halsen hela tiden! heheh.. Annars så mår jag rätt bra. Har inte direkt ont i kroppen, utan mer att det är tungt. Har tryck och ont långt ner i ryggen imellanåt. Men annars mår jag som sagt ganska okej. Det är mer psyket som har det jobbigt. För just nu känns ALLT jobbigt, men det har mest att göra med tröttheten också..
Nu längtar vi bara ihjäl oss efter Bebis. Både din Mamma och Pappa vill att du ska vara här NUUU! Så komsikomsi.
hur var 2018?
Hej hallå!
Jag skriver inte ofta på bloggen. Men samtidigt är det lite kul att ha med just de speciella tillfällena och tankarna. Så jag tänkte att vi tar en liten återblick på året 2018.
Året började med att vi i Februari tog 1 vecka semester och drog till Sälen, - Jag, Rasmus, Marcus, Daniel & John. Och så mysig resa. Aldrig i hela mitt liv sett så mycket snö i hela mitt liv! Och vi bodde i en stor fin stuga. Åkte skidor, grabbarna åkte Icecart! Och vi hade det super najs.
Sedan fortsatte egentligen året med att vi jobbade och körde på livet som vanligt.. Fram tills 28 maj. Där och då förändrades livet helt och hållet.. Det var dagen vi fick reda på att vi var gravida! Jag hade ju haft på känn hela helgen och även sagt de till Rasmus ett flertal gånger. Men han vägrade tro mig! ;) Tills jag visade honom att joooho du! Du ska bli pappa!!
Sen bara rullade det på, sommaren kom, jag åkte med mor och far upp till vårat sommarställe. Var där några dagar och bara älskade livet.
Sedan tillbaka på jobbet innan min "riktiga" semester skulle börja. Och oj vad tungt det var att jobba. ( Aldrig haft det så jobbigt någonsin på jobbet, känslomässigt.. ) Allting bara gick emot en. Självklart var en stordel pga graviditen, som tog hårt på humöret. Mitt psyke på jobbet gick i graven. Tror jag fick be om ursäkt till mina kollegor typ 20gånger per dag. Och jäklar vad ohållbart det var. Jag bröt ihop. Överallt. Hemma, på jobbet, helgerna låg jag i sängen och bara grät för allt var helt galet jobbigt.. Sen fick jag min efterlängtade semester!
Då började vi renovera vårat sovrum, vi åkte Eckerölinjen, åkte till kolmården ( första gången i mitt liv!! :D ) Sen åkte vi även till Håsjö, men denna gången var det jag, Rasmus & Marcus. - Saga var självklart också med! :)
Sedan fortsatte året precis som innan semester. Mest kaos hela tiden! Och humöret i botten. 2018 kan jag egentligen bara spola förbi. Det har varit ett rätt dåligt år, inte känt mycke glädje alls, det mesta har varit rätt jobbigt. Det enda som faktiskt har varit bra, det är vetskapen om att 2019 bjuder på ett till litet liv in i våran familj. 3 ska bli 4! WOW säger jag bara!!
